Jag har varit med i facebook-gruppen Köpfritt ett tag men aldrig tagit steget fullt ut att införa köpstopp. År 2021 testade jag low-buy med goda resultat, men året därpå konsumerade som vanligt igen, och litet till... Nu har jag dock blivit pepp på att införa ett köpstopp på riktigt!
Det började med att jag kände ett behov av att göra mig av med en del kläder och smycken, men efter att ha fyllt en donationspåse tvekade jag. Så många gånger under de senaste fyra-fem åren har jag skänkt bort påsar med kläder – så sällan har jag införskaffat nya kläder secondhand. Det kändes som att något skavde i den ekvationen.
Som om YouTube läst mina tankar föreslog algoritmen senare samma dag att jag skulle titta på dokumentären "The True Cost". Jag har sett den förr och blev bland annat påmind om att mycket av det som doneras inte säljs utan av olika anledningar hamnar på tippen. Därefter tänkte jag att det nog vore bättre att försöka sälja själv, ta lite mer eget ansvar på något vis. Så jag testade att sälja och blev förvånad över vad svårt det var, trots vad jag ansåg vara låg prissättning (<50 % av nypris).

Det blev en tankeställare för mig. Att donera kanske inte var så bra ändå, tänk om andrahandsaffären hade lika svårt att bli av med grejerna som jag? I så fall vore det ju bättre att jag behöll och använde dem tills de var redo för tippen av naturliga skäl. Ja, det kändes plötsligt som mitt ansvar att använda upp dem! (Och som en "bonus" – eller kanske snarare en hjälp på traven – blev det ju inte heller plats för något nytt i garderoben.)
Så här sitter jag nu, i en sweatshirtklänning som oavsett hur många gånger jag rakar den alltid blir nopping igen efter tvätt eftersom tyget består av den fantastiska blandningen 60 % bomull och 40 % polyester. Polyestern gör att tyget inte riktigt andas heller, så man blir litet sådär härligt svettig även om man bara sitter still. Jag känner mig mer pepp på att ha köpstopp än någonsin! Nu ska jag bara komma underfund med några förhållningsregler...